Vattenkraft har använts under lång tid, förmodligen ett par tusen år. Från början var skovelhjulen horisontella, men under romartiden utvecklades det mycket effektivare vertikala vattenhjulet av Vitruvius. Vattenhjulet arbetade kring en horisontell axel som med hjälp av kugghjul kunde överföra rörelsen till t ex kvarnhjul. På 1600-talet vidareutvecklade Kristoffer Polhem ett större antal överföringsleder, bl. a den s.k. polhemsknuten, som möjliggjorde överföring av kraft längre sträckor.

Vattenkraften användes till ett antal olika verksamheter utmed ån, t ex kvarnar (för malning av säd), sågverk, smedjor av olika slag och pappersbruk.

För att kunna ha en kontinuerlig verksamhet även när vattenflödet i ån var lågt, byggdes dammar av olika storlekar. Rester av dess kan man se än idag längs med Lyckebyån.