Lyckebyåns vatten ser ofta lite brunaktigt ut, likt svagt te. Detta beror på att lösta salter, organiskt material och andra lösta eller suspenderade ämnen förekommer i vattnet. Tillförseln av organiskt material från skogs- och myrmark har stor betydelse för halterna av organiskt material i Lyckebyåns vatten.

Även tillskott från de större kommunala avloppsreningsverken påverkar lokalt. Sedan vattenmätningar påbörjades i Lyckeby vattenverk i början av 1940-talet, har färgtalet ökat. Även Naturvårdsverkets PMK- undersökningar (pågått sedan 1969) och recipientkontrollprogrammet (sedan 1988) visar på en ökning av färgtalet.

I andra åsystem har motsvarande trender noterats. Man vet inte riktigt säkert vad ökningen beror på. Det beror sannolikt på en kombination av olika faktorer som t ex nedfallsförändringar (försurning), klimatologiska orsaker (temperatur, nederbörd), förändrad markanvändning (barrskog istället för lövskog och åker), dikning och utdikning/sänkning av våtmarker och sjöar. I sjöar, där vattenhastigheten är lägre, stannar organiskt material, partiklar och närsalter upp och sjunker till botten (sedimenten). Sjöar fungerar alltså som naturliga reningsfilter.

I Lyckebyåns huvudfåra "försvann" t ex sex sjöar under 1940-talet, då man försökte skapa mer jordbruksmark (se också >>"Utdikningarnas tid"). Vilken betydelse just detta har haft för färgtalet är svårt att bedöma, men med fler sjöar hade färgtalet kanske inte varit fullt så högt som idag.

Vill du veta mera kan du läsa i årsrapporten för